Visar inlägg från augusti 2009.
Mest om mina anfall!
24 augusti 2009, kl 22:11 Skrivet av Glada L
Nu är jag här igen!! Tjohoo!! 
Inskolningen med den yngsta har gått jättebra. Lyckades även utan någon större övertalning få att den äldsta tjejen ska gå samma tider som den yngsta under inskolningen. Blev jättenöjd när personalen sa ja till det.
I lördags kom systeryster över för det var dags för provsminkningen och håruppsättningen till hennes bröllop. Det verkar som att hon blev nöjd med resultatet och jag är så glad att vi hittade en frisyr som var ganska så lätt att göra (återstår väl att se på lörsdag om jag kan göra om den.) Sminkningen var den vanliga som jag brukar ha, fast med mer och starkare färger. Är så van att göra den på mig själv så det borde gå bra. :-)
Igår fick jag ett fruktansvärt blodsockerfall. Hade ätit för dåligt med tokiga tider på lördagen och det straffade mig ordentligt igår. Det gick så himla fort också, så jag hann knappt göra något åt det. Hann bara ta mig ut i köket och sätta mig på en stol och dricka en av ungarnas tetra festis och äta en halvbanan. Mådde så fruktansvärt illa, skakade som ett asplöv och svetten bara forsa i ansiktet och det kändes nästan som om jag skulle svimma. Ropade på sambon att han skulle hjälpa mig, då började jag hulka jättehögt flera gånger.. Sambon nästan fräste till; -"Men sitt inte bara där!".. Jag kan ju säga att jag var glad att jag ens kunde sitta på stolen! När jag får så här så blir hela kroppen till gele..Brukar knappt ens kunna sitta på golvet utan sjunker helt ihop.. I alla fall, när han nästan var framme med hinken så kom en riktigt kaskadspya, av festis och banan det vill säga. :-( Över hela golvet i köket och kanske till och med på Evissen. :-( Sambon tog ut henne och stängde igen dörren efter sig. Sedan kräktes jag våldsamt 2-3 gånger till men missade hinken totalt ändå. Det var en sådan styrka i det hela. Efteråt så satt jag och grina ett bra tag innan kroppen hade lugnat sig lite.. Vet inte varför men det brukar gå fortare över de gånger det kommer kräks än de gånger det inte gör det..
Kände mig ledsen hela dagen och imorse så var jag jätteorolig innan jag hade fått frukost i mig att det kanske skulle komma tillbaka igen..
Har ju haft sådana här blodsockerfall så länge jag kan minnas.. Eller ja, det tidigaste jag kommer ihåg, då var jag runt 8-9 år gammal. Har tagit upp det med min husläkare för några år sedan, men han sa att det bara är vanliga blodsockerfall men att jag har kraftiga symptomer på det.. Är ju orolig för att kanske ha diabetes eller något, så jag ska nog ringa igen och be dem kolla. Är ju också rädd för att detta kanske kan hända när jag är själv med barnen.
Detta har även hänt när jag har varit ute. En gång när jag var 12 (tror jag) så hade jag och min storasyster cyklat ganska så långt (närmre en halvmil) för att köpa lördagsgodis. Jag hade inte ätit frukost innan vilket resulterade i att jag lyckades kräkas på den enda mattan som fanns i affären. Visserligen var det ingen större affär, bara en källarkiosk, men ändå. Stackars mannen som ägde butiken, frågade helt hysteriskt om han skulle ringa efter en ambulans. Men efter att jag hade kräkts och ätit ett äpple och choklad så mådde jag hyfsat bra igen för att cykla tillbaka hem.
En annan gång var när jag skulle till sjukgymnasten. Jag var 21-22 år gammal då. Hade ätit frukost ordentligt men vet inte om det var för tätt inpå så att kroppen inte hade hunnit ta upp näringen. Jag cyklade dit jag skulle men sedan när jag skulle låsa cykeln, då kom alla symptomer. Så jag lyckades precis ta mig in på toan på vårdcentralen som låg i samma hus och hann fram i tid. För inte nog med att jag kräks, har jag otur så kommer det även den andra vägen, samtidigt. :-(
Och nu senast det hände ute för mig var faktiskt förra året i maj månad. Jag hade försökt komma igång med träningen och äta hyggligt. Denna morgon så hade jag ätit havregrynsgröt med äppelmos. Sedan så gick jag till vårt gym här uppe och styrketränade. Men när jag skulle göra de sista övningarna så kände jag hur jag började bli "svag" i kroppen och att det nästan kittlades.. Kände ju igen symptomerna så jag skippade de sista övningarna helt. Försökte mig på att stretcha lite med märkte att det blev värre. Gick och bytte skor och då började det svartna för ögonen.. Jag blev självklart rädd, som jag alltid blir när det händer och kände att jag behövde komma till en toa direkt. Visste att det fanns en bara meter ifrån mig, men som jag inte hade nyckel till.. Knackade på till ena tvättstugan för jag hörde att det var någon där inne. När kvinnan öppnade så kunde jag knappt stå längre och hade svårt att lyfta blicken. Visste också att jag var vit som ett lakan i ansiktet för det blir jag alltid och jätte kallsvettig. Förklarade lite flämtande att jag hade blodsockerfall och behöver komma in på toan. Självklart kunde hon öppna åt mig, men när hon vände sig om för att ta nycklarna då vek sig benen på mig och jag bara sjönk ihop mot väggen och golvet.. Andades väldigt konstigt, typ stötvis för att inte svimma, men det kändes som om kroppens alla funktioner bara la av.. Kvinnan skyndade sig att fråga vad jag behövde, hur hon kunde hjälpa, och jag bara sa; socker kan hjälpa. Så hon skyndade sig upp till sin lägenhet och hämtade lite bitsocker. När hon kom tillbaka efter några minuter så satt jag kvar i samma konstiga ställning, men kände mig inte lika svag. Tuggade på några sockerbitar och drack mer vatten. Efter några minuter så kändes det lite bättre så jag ställde mig upp och tackade tusen gånger för all hjälp och bad så hemskt mycket om ursäkt, det var verkligen inte meningen att skrämma henne. Ingen fara sa hon. Sedan så gick jag hem, och åt mer mat.
Fattade inte varför jag fick ett anfall då egentligen, men min kropp och jag, vi förstår inte varandra alltid helt enkelt.
Nu blev det ett riktigt långt inlägg om detta, men skönt ändå att ha kunnat skriva lite om hur det är när det händer, för det är HEMSKT!
I lördags kom systeryster över för det var dags för provsminkningen och håruppsättningen till hennes bröllop. Det verkar som att hon blev nöjd med resultatet och jag är så glad att vi hittade en frisyr som var ganska så lätt att göra (återstår väl att se på lörsdag om jag kan göra om den.) Sminkningen var den vanliga som jag brukar ha, fast med mer och starkare färger. Är så van att göra den på mig själv så det borde gå bra. :-)
Igår fick jag ett fruktansvärt blodsockerfall. Hade ätit för dåligt med tokiga tider på lördagen och det straffade mig ordentligt igår. Det gick så himla fort också, så jag hann knappt göra något åt det. Hann bara ta mig ut i köket och sätta mig på en stol och dricka en av ungarnas tetra festis och äta en halvbanan. Mådde så fruktansvärt illa, skakade som ett asplöv och svetten bara forsa i ansiktet och det kändes nästan som om jag skulle svimma. Ropade på sambon att han skulle hjälpa mig, då började jag hulka jättehögt flera gånger.. Sambon nästan fräste till; -"Men sitt inte bara där!".. Jag kan ju säga att jag var glad att jag ens kunde sitta på stolen! När jag får så här så blir hela kroppen till gele..Brukar knappt ens kunna sitta på golvet utan sjunker helt ihop.. I alla fall, när han nästan var framme med hinken så kom en riktigt kaskadspya, av festis och banan det vill säga. :-( Över hela golvet i köket och kanske till och med på Evissen. :-( Sambon tog ut henne och stängde igen dörren efter sig. Sedan kräktes jag våldsamt 2-3 gånger till men missade hinken totalt ändå. Det var en sådan styrka i det hela. Efteråt så satt jag och grina ett bra tag innan kroppen hade lugnat sig lite.. Vet inte varför men det brukar gå fortare över de gånger det kommer kräks än de gånger det inte gör det..
Kände mig ledsen hela dagen och imorse så var jag jätteorolig innan jag hade fått frukost i mig att det kanske skulle komma tillbaka igen..
Har ju haft sådana här blodsockerfall så länge jag kan minnas.. Eller ja, det tidigaste jag kommer ihåg, då var jag runt 8-9 år gammal. Har tagit upp det med min husläkare för några år sedan, men han sa att det bara är vanliga blodsockerfall men att jag har kraftiga symptomer på det.. Är ju orolig för att kanske ha diabetes eller något, så jag ska nog ringa igen och be dem kolla. Är ju också rädd för att detta kanske kan hända när jag är själv med barnen.
Detta har även hänt när jag har varit ute. En gång när jag var 12 (tror jag) så hade jag och min storasyster cyklat ganska så långt (närmre en halvmil) för att köpa lördagsgodis. Jag hade inte ätit frukost innan vilket resulterade i att jag lyckades kräkas på den enda mattan som fanns i affären. Visserligen var det ingen större affär, bara en källarkiosk, men ändå. Stackars mannen som ägde butiken, frågade helt hysteriskt om han skulle ringa efter en ambulans. Men efter att jag hade kräkts och ätit ett äpple och choklad så mådde jag hyfsat bra igen för att cykla tillbaka hem.
En annan gång var när jag skulle till sjukgymnasten. Jag var 21-22 år gammal då. Hade ätit frukost ordentligt men vet inte om det var för tätt inpå så att kroppen inte hade hunnit ta upp näringen. Jag cyklade dit jag skulle men sedan när jag skulle låsa cykeln, då kom alla symptomer. Så jag lyckades precis ta mig in på toan på vårdcentralen som låg i samma hus och hann fram i tid. För inte nog med att jag kräks, har jag otur så kommer det även den andra vägen, samtidigt. :-(
Och nu senast det hände ute för mig var faktiskt förra året i maj månad. Jag hade försökt komma igång med träningen och äta hyggligt. Denna morgon så hade jag ätit havregrynsgröt med äppelmos. Sedan så gick jag till vårt gym här uppe och styrketränade. Men när jag skulle göra de sista övningarna så kände jag hur jag började bli "svag" i kroppen och att det nästan kittlades.. Kände ju igen symptomerna så jag skippade de sista övningarna helt. Försökte mig på att stretcha lite med märkte att det blev värre. Gick och bytte skor och då började det svartna för ögonen.. Jag blev självklart rädd, som jag alltid blir när det händer och kände att jag behövde komma till en toa direkt. Visste att det fanns en bara meter ifrån mig, men som jag inte hade nyckel till.. Knackade på till ena tvättstugan för jag hörde att det var någon där inne. När kvinnan öppnade så kunde jag knappt stå längre och hade svårt att lyfta blicken. Visste också att jag var vit som ett lakan i ansiktet för det blir jag alltid och jätte kallsvettig. Förklarade lite flämtande att jag hade blodsockerfall och behöver komma in på toan. Självklart kunde hon öppna åt mig, men när hon vände sig om för att ta nycklarna då vek sig benen på mig och jag bara sjönk ihop mot väggen och golvet.. Andades väldigt konstigt, typ stötvis för att inte svimma, men det kändes som om kroppens alla funktioner bara la av.. Kvinnan skyndade sig att fråga vad jag behövde, hur hon kunde hjälpa, och jag bara sa; socker kan hjälpa. Så hon skyndade sig upp till sin lägenhet och hämtade lite bitsocker. När hon kom tillbaka efter några minuter så satt jag kvar i samma konstiga ställning, men kände mig inte lika svag. Tuggade på några sockerbitar och drack mer vatten. Efter några minuter så kändes det lite bättre så jag ställde mig upp och tackade tusen gånger för all hjälp och bad så hemskt mycket om ursäkt, det var verkligen inte meningen att skrämma henne. Ingen fara sa hon. Sedan så gick jag hem, och åt mer mat.
Fattade inte varför jag fick ett anfall då egentligen, men min kropp och jag, vi förstår inte varandra alltid helt enkelt.
Nu blev det ett riktigt långt inlägg om detta, men skönt ändå att ha kunnat skriva lite om hur det är när det händer, för det är HEMSKT!
Det var visst ett tag sedan..
17 augusti 2009, kl 22:35 Skrivet av Glada L
..som jag skrev här.. Har haft lite avsmak för datorn ett tag nu. Inte velat sitta alls framför den.. Har dock gjort det för att hänga med i bloggar och olika forum, men inte orkat skriva några kommentarer eller blogga själv.
Vad har hänt sedan sist då?
Evelina har börjat inskolningen på dagis. Det går ganska så bra tycker jag.
Jag har kommit in på skolan, så jag börjar plugga i början av september. Ska gå lärarutbildningen. Hjälp! Det låter så vuxet! :-)
Annars så har det inte varit så mycket annat i våra liv just nu..
Ska försöka ta tag i bloggandet nu igen, så förhoppningsvis så ska det inte dröja länge till innan nästa inlägg kommer.
Tack och godnatt!
Vad har hänt sedan sist då?
Evelina har börjat inskolningen på dagis. Det går ganska så bra tycker jag.
Jag har kommit in på skolan, så jag börjar plugga i början av september. Ska gå lärarutbildningen. Hjälp! Det låter så vuxet! :-)
Annars så har det inte varit så mycket annat i våra liv just nu..
Ska försöka ta tag i bloggandet nu igen, så förhoppningsvis så ska det inte dröja länge till innan nästa inlägg kommer.
Tack och godnatt!
Tredje dagen på raken..
05 augusti 2009, kl 21:42 Skrivet av Glada L
..så umgås vi med samma folk. :-) Även en nybliven 30-åring med son var med idag. (Grattis igen!)
Hade det trevligt i lekparken idag. Dock så gjorde båda mina barn illa sig, så Matilda har ett fint röd-blå-lila märke över örat och kinden för hon ramlade i rutchkanan med en av lekkamraterna och slog i kanten. Evelina har också ett märke i samma färg på sidan av ögat och även en uppskrapad näsa, för hon trillade flera gånger på samma kant i lekparken. Ja, vad ska man säga? Tur att barn är tåliga..de stackarna. 
Är trött nu, så jag ska hoppa in i duschen och sedan SOVA!! :-)
Tack och godnatt!
Är trött nu, så jag ska hoppa in i duschen och sedan SOVA!! :-)
Tack och godnatt!
Jaha, det sket sig.
04 augusti 2009, kl 22:53 Skrivet av Glada L
Så gick det med mitt försök att låta bli godis i veckorna. Köpte liite idag. Var så jäkla hungrig så jag plockade lite lösgodis, men jag åt inte allt. Har ca hälften kvar som jag ska mumsa på imorgon.
Har annars haft en ganska bra dag.
Jag och barnen har varit iväg och lekt på dagen. Ungarna badade (om man kan kalla springet fram och tillbaka för bad?) i en liten pool. Senare så kom sambon och vi blev även bjudna på middag av dessa rara människor. Tack så mycket!
Jag har en förskräcklig huvudvärk ikväll så jag ska faktiskt borsta tänderna och gå och lägga mig redan nu.
Tack och Godnatt!
Jag och barnen har varit iväg och lekt på dagen. Ungarna badade (om man kan kalla springet fram och tillbaka för bad?) i en liten pool. Senare så kom sambon och vi blev även bjudna på middag av dessa rara människor. Tack så mycket!
Jag har en förskräcklig huvudvärk ikväll så jag ska faktiskt borsta tänderna och gå och lägga mig redan nu.
Tack och Godnatt!
En ny dag, vecka, månad.
03 augusti 2009, kl 22:37 Skrivet av Glada L
Japp, nu är det slut med allt som heter semester och slappa dagar.. Eller ja, vad skriver jag egentligen..?
Sambon har börjat jobba från och med idag. Jag har tänkt att jag ska försöka vara duktig med att inte äta godis i veckorna. Måste även börja röra mer på mig, så jag har gått en rask promenad här på kvällen med sällskap. (Tack!)
Ska försöka göra det flera gånger i veckan, samt gå till gymmet och träna lite där, för det funkar inte som det är nu. Jag är inte nöjd med den slappa tillvaron och det blir en ond cirkel. Jag blir trött- äter mer- orkar inte träna- får ont i ryggen- blir tröttare.. osv osv.. Så nu jäklar!
Fast nu är jag trött och ska hoppa in i duschen för jag blev faktiskt svettig, speciellt uppför den sista backen för då var myggen efter mig.
Tack och godnatt!
Ska försöka göra det flera gånger i veckan, samt gå till gymmet och träna lite där, för det funkar inte som det är nu. Jag är inte nöjd med den slappa tillvaron och det blir en ond cirkel. Jag blir trött- äter mer- orkar inte träna- får ont i ryggen- blir tröttare.. osv osv.. Så nu jäklar!
Fast nu är jag trött och ska hoppa in i duschen för jag blev faktiskt svettig, speciellt uppför den sista backen för då var myggen efter mig.
Tack och godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar