Alkohol tjockare än blod.

Egentligen så borde jag inte vara förvånad, men jag blir det.
Jag vet inte hur jag egentligen har lyckats, men idag har jag fått två av mina familjemedlemmar att säga åt mig att aldrig ringa dem igen.

Först min mormor, för att jag sa åt henne att sluta vara så dramatisk när jag pratade med henne i telefon. Det var en helt fel sak att säga. Ursäkta, men vad hände med att vara ärlig? Får man inte ha en annan åsikt nu för tiden? Det hela slutade med att hon sa att jag behöver inte ringa henne i fortsättningen.

Sedan mina föräldrar. Där är det inte mitt fel. Det visar bara att alkohol är tjockare än blod.
Min syster ringde och förvarnade mig att de var jättefulla när hon hade pratat med dem och precis då fick jag ett syrligt sms av dem som jag valde att inte svara på. Sedan gick det nästan 1½ timme sedan kom ett till, att jag inte behöver ringa dem något mer och att jag ska ha ett bra liv.
Bara för att vi inte säljer vår bil till dem utan till min syster istället.
Tack för det.

Förstår ni vad alkohol gör med människor?
Och då menar jag inte med vanliga människor som bara dricker lite någon gång då och då.
Utan med alkoholister som mina föräldrar är.
Det är svårt och jobbigt att ha föräldrar som är alkoholister. Speciellt när de båda är av en dramatisk karaktär. För oj vilka dramascener det kan spelas upp!

Jag blir så jäkla less på allt. Jag orkar inte med alla dessa draman!
Av hela mitt hjärta så hoppas jag att jag aldrig kommer att bli som dem. Att jag kan stå med båda fötterna på jorden och finnas där för mina barn och deras barn i framtiden.

Och det ska ni veta, att avundsjuk det blir jag. Speciellt när jag läsar andra tjejers/kvinnors bloggar där de skriver om sitt vardagsliv och sina barn och vilket bra stöd de har från sina föräldrar. Där deras föräldrar finns till hand och leker med barnen, passar dem så att paret får åka iväg på tu man hand  och barnen får sova över. Jag vill också kunna ha så!!

Missförstå mig inte, jag älskar mina barn väldigt mycket. Men man behöver små andningshål ibland, och framför allt att jag och sambon kan få rå om oss själva utan barn. Det blir väldigt intensivt med en snart 5 åring, 3åring och en 1 åring. Men de är fina mina barn.

Nu svammlar jag på mycket, men det är för att jag känner mig lite vilsen. Och mycket ledsen. Ledsen för att tydligen ska jag inte kunna få säga vad jag tycker utan att det ska bli drama. Och mycket ledsen för att jag inte är värd mer än en gammal bil i mina föräldrars ögon.